Fröken Jane

November har inte bjudit på många soltimmar men nu kan det kvitta. För nu är det ok att tända julstjärnor och röda ljus, dricka glögg varje kväll och julbaka såfort man har lust och man hinner inte ens fundera över hur mörkt och regnigt det är utanför fönstret. Ha!

Vi drack bubbel och rätt många shottar. Sanna var också där, hon lät mig måla hennes naglar röda. Kors i taket! Men se så snyggt det blev. Kvällen avslutades på pl13.

Idag har jag suttit på biblioteket och pluggat med en kursare. Effektivt och nästan en vecka innan tentan! Mitt i alltihop hör vi höga trumslag eka i hela biblioteket, så högt att man inte ens kunde höra vad den andre sa. Mycket konstigt tyckte vi, som trodde att man skulle vara tyst och lugn på biblioteket. Det visade sig att det var någon slags trumkonsert i kaféet som höll på i en timme eller så och fyllde hela biblioteket med mer eller mindre rytmiskt dunkande. Inte för att jag är emot nya initiativ och idéer men jag går helst till biblioteket för att få lugn och ro och kunna plugga.

Jag skulle vilja ha han här. Jag lovar att han skulle få det toppen hos mig. Men jag behöver någon han kan hänga med de dagar jag är i skolan länge. Någon som är sugen? Eller kanske har en mormor/farmor som skulle behöva lite sällskap?

Tiden räcker dåligt till just nu. Jag tampas med schizofreni, stesolid, tvångssyndrom, kognitiv beteendeterapi, mani, depression, elchocksbehandling, drogpsykos och lite därtill. Nej, det är inte jag som är sjuk utan patienterna på min praktikplats. Psykiatrin känns lite som en hemlig värld där bara de inblandade dvs patienter och personal är insatta. Det är spännande och intressant att få tillgång till denna värld. Man slutar aldrig att förvånas över hur hjärnan kan ställa till det.

lördags steg Anders och jag upp i ottan för att åka till Örebro. Anledningen var att en vän till Anders skulle gifta sig. Bilresan gick fint. Vi stannade och åt medhavd frukost på en parkering intill motorvägen. Det vi inte orkade äta upp där fortsatte vi på vid nästa stopp i Askersund.

 

 

Väl i Örebro checkade vi in på hotellet, bytte om och gjorde oss stiliga. Sedan började problemen. Som vanligt hade vi redan kommit några minuter efter i planeringen och när vi väl skulle lämna hotellrummet gick inte dörren att öppna. Vi rykte och slet, tryckte på larmknappen och försökte ringa receptionen. Inget fungerade. Efter ca 7 minuter gjorde Anders ett sista desperat försök med lite extra våld och då gled dörren upp. Vi rusade ner till bilen och körde iväg. Enligt gpsen skulle vi hinna precis och jag började andas ut. Det hade jag inte behövt. När vi nått slutmålet enligt gpsen visade det sig att där inte alls fanns någon kyrka, vi var lämnade i en T-korsning och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Paniken återvände snabbt. I ren desperation tog vi vägen till vänster men den blev bara smalare och smalare och kändes helfel så vi vände tillbaka. Klockan slog två och jag såg framför mig hur vi staplade in i kyrkan hack i häl på brudparet, altenativt väntade i bilen medan brudparet blev äkta makar och vi snuvade på det hela. Men Anders räddade det hela med sin nya Iphone vars gps visade att kyrkan skulle ligga längre bort längs vägen till höger. Mycket riktigt gjorde den det. Vi anlände fem minuter för sent, hoppade i princip ur bilen i farten och sprang in och vi hann före brudparet. Vi hann men det tog flera minuter innan mitt hjärta slog lugnt igen.

Bröllopet var fint med mycket sång, musik och fina ord och festen likaså. Allt var extra spännande för det var första gången jag träffade Joel och Maria.