Fröken Jane

lördags steg Anders och jag upp i ottan för att åka till Örebro. Anledningen var att en vän till Anders skulle gifta sig. Bilresan gick fint. Vi stannade och åt medhavd frukost på en parkering intill motorvägen. Det vi inte orkade äta upp där fortsatte vi på vid nästa stopp i Askersund.

 

 

Väl i Örebro checkade vi in på hotellet, bytte om och gjorde oss stiliga. Sedan började problemen. Som vanligt hade vi redan kommit några minuter efter i planeringen och när vi väl skulle lämna hotellrummet gick inte dörren att öppna. Vi rykte och slet, tryckte på larmknappen och försökte ringa receptionen. Inget fungerade. Efter ca 7 minuter gjorde Anders ett sista desperat försök med lite extra våld och då gled dörren upp. Vi rusade ner till bilen och körde iväg. Enligt gpsen skulle vi hinna precis och jag började andas ut. Det hade jag inte behövt. När vi nått slutmålet enligt gpsen visade det sig att där inte alls fanns någon kyrka, vi var lämnade i en T-korsning och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Paniken återvände snabbt. I ren desperation tog vi vägen till vänster men den blev bara smalare och smalare och kändes helfel så vi vände tillbaka. Klockan slog två och jag såg framför mig hur vi staplade in i kyrkan hack i häl på brudparet, altenativt väntade i bilen medan brudparet blev äkta makar och vi snuvade på det hela. Men Anders räddade det hela med sin nya Iphone vars gps visade att kyrkan skulle ligga längre bort längs vägen till höger. Mycket riktigt gjorde den det. Vi anlände fem minuter för sent, hoppade i princip ur bilen i farten och sprang in och vi hann före brudparet. Vi hann men det tog flera minuter innan mitt hjärta slog lugnt igen.

Bröllopet var fint med mycket sång, musik och fina ord och festen likaså. Allt var extra spännande för det var första gången jag träffade Joel och Maria.

 

 

 

Äntligen har det börjat hända saker här hemma. En kväll borrade vi så mycket att grannen knackade på och undrade hur länge vi egentligen skulle hålla på för hans lilla dotter var vettskrämd. Till slut blev vi dock klara och nu har vi någonstans att förvara vår relativt lilla men ack så kära boksamling.

En tisdag för ett tag sedan var jag i Klippan för att spana in yllefabrikens butik. Den var stor och full av tjocka fina filtar men också en hel del annat, t ex tyg, kökstextil, brickor och ljusstakar. Jag köpte ingen filt den här gången för jag visste inte vilken tjocklek, färg eller design jag skulle välja, däremot blev det två finfina diskhandukar.

Idag är det min födelsedag, min 25:e till och med. Det känns fint. Men jag erkänner att denna 25:e födelsedag vållat en och annan förbryllad tanke om livet, framtiden och att ungdomen är farligt nära sitt slut. Men nu med 25 år på nacken och facit i hand kan jag bara säga att det känns skönt och ingen större skillnad mot igår. Jag tror jag har börjat förlika mig med insikten att jag faktiskt bara blir äldre och äldre och det enda rätta är att se framåt och göra det bästa av det mesta och ha så roligt som möjligt. Kanske låter både präktigt och lättare sagt än gjort men helt klart värt att sträva efter.

Anders syster Johanna har äntligen fått sin guldklimp. Det blev en pojke som föddes natten mellan söndag och måndag, den 3:e augusti närmare bestämt. Vi väntar alla spänt på vad han ska heta. 

Sitter i solen på balkongen och kisar mot skärmen för att överhuvudtaget kunna se den. Lite smått desperat försöker jag sola bort linne- och sandalbrännan jag dragit på mig under semestern. Det stundar ju både bröllop och fest och då vill man ju helst inte skylta med att man strukit omkring i fula ecco-sandaler halva sommaren.